Jag måste få tacka årets spårare som lagt ut kontrollerna i Saltsjöbaden. Mina fötter och ben lider av en neurotisk sjukdom, ovanlig, som heter polyneuropati, vilket kommer att göra att de domnar, skinnet blir ömtåligt, jag inte kan röra mig i den utsträckning jag kunnat. Då rinner kraften rinner ut, det blir svårare att gå mm. Balansen kommer att påverkas, men ännu är det ganska lugnt. Jag tror på rörelse och tränar också styrka och pilates som mjukar upp rörelsen i leder mm.
Kontrollerna ligger på bra avstånd från där jag bor. De är placerade på lagom avstånd från en bra utgångspunkt, från en stig/väg eller dylikt.
Minnet jag har från förra året, var att jag fick leta ett bra tag, kanske t o m vänta nån dag och försöka igen. Så när jag skulle söka upp den första nu, så klättrade jag omkring på och nedanför en brant. Till slut så fann jag den. Men – och – det var det roligaste – när jag skulle ta samma väg några dar senare och går uppför den lilla skogsvägen. Tittar upp mot branten, vad – ser – jag – tydligt – från där jag stod – om inte – kontrollen – väl – synligt = helt och hållet. Jag blev verkligen full i skratt. Så kan det gå när jag har en förutfattad mening. Kontentan av det hela är att jag tycker att denna liggande orientering är det bästa som hänt. Det förgyller min sommar. Jag som har blivit begränsad i mitt livom man säger så.
Så STORT TACK till spårläggaren!!
Lämna ett svar